•                    
  • Todays!
  • Inte direkt på hugget
  • Bloggen? Juste!
  • Min dag!
  • Today, good and bad
  • Well lite information om en viss dag.. hehe ^^
  • Minnen
  • Morgon! :)
  • Favoriter för månaden!
  • Slut för dagen!

•        
  • Allmänt
  • Dream outfit!
  • Music
  • Outfits
  • This or That
  • favoriter
  • minnen
  • sommar inspration
  • videor

•      
  • Mars 2015
  • Februari 2015
  • Augusti 2014
  • Juli 2014
  • Juni 2014
  • Februari 2014
  • Januari 2014
  • December 2013
  • November 2013
  • Oktober 2013
  • September 2013
  • Augusti 2013
  • Juli 2013
  • Maj 2013
  • April 2013
  • Mars 2013
  • Februari 2013
  • Januari 2013
  • Oktober 2012

•        
  • Sannas rum

kitaslife

Take a breath and count to 10, my dear

♥Kämpa kämpa kämpa, vi alla måste kämpa igenom oss saker. Det kan handla om familjen, kärlek, kompisar, skolan och allmänt bara. Livet är långt från rättvist och det har vi nog alla märkt! Varför är han rik? Varför har hon den snyggaste bilen? Varför får inte jag vara med dom?

 

Tjock eller smal, lång eller kort, ful eller snygg har ingen som helst betydelse egentligen. Om du är tjock eller har stora kurvor, då ska du veta att du är jätte vacker! Dom som trycker ner dig är dom som har dåligt självförtroende.

Dom tycker att om dom sårar andra så mår dom bättre själva. Innerst inne så mår dom så jävla dåligt och dom vet hur fel det är att trycka ner andra. Men deras kompisar polare typ övervakar dom, så om dom inte gör det te.x att mobba så blir dom mobbade själva. Det går som en ond cirkel. Det kan till och med bli så hemskt att mobbaren bli misshandlad om personen inte mobbar andra. Det är så sjukt igentligen

 

Om du är kort så ska du inte bry dig heller snygging! Jag känner en tjej som går i 9:an och hon är jätte jätte kort men vet ni vad? Hon är den populäraste tjejen i hela skolan hon har minst 1000 kompisar runt om kring sig och hon har ett sånt grymt liv, hon älskar sitt liv och hon är helt fantastisk. Om längden stör henne, så kan hon bara sätta på sig ett par snygga klackar, då blir hon nästan nästan normal lång men ändå. Man kan lyckas om man är kort och det är absolut inget att skämmas för! Man kan få lika många kompisar/killar som alla andra.

Om man är en kille och är kort så behöver ni inte heller tycka att det är jobbigt för att vi har två tvillingar i min skola som är super duper korta dom gåt typ i 8:an men vet ni vad? Han hänger med alla dom populäraste i min skola och alla bara älskar dom, till och med jag som inte ens känner dom haha. Dom verkar så roliga och dom skämtar runt med alla osv.. Så ni kommer korta kommer att få ett lika bra liv som alla oss andra om inte bättre! ;D

 

 

Det känsligaste utav alla ämnen som jag rabbla upp är om man är för smal. Ni som är smala kan vara det helt naturligt ni kanske har det i släkten det har jag men jag är ändå inte så smal. Ni tjejer som går i skolan som jag ser ibland jag tycker att det är så hemskt för jag vet inte ens om ni märker det själva men det är väldigt väldigt farligt! Ni förstår inte hur mycket det kan påverka eran framtid. Det leder till Bulimi, Anorexia och andra ätstörningar. Det kan påverka eran mens, eran kropp och speciellt eran hälsa. Jag förstår att ni kan tycka att det är jobbigt men egentligen behöver ni bara tänka på små sakerna som att äta din frukost/lunch/middag ordentligt!

Sen när ni kommer hem från skolan så kan ni äta en banan/äpple med oboy, en smoothie till kanske?

Jag vill bara att alla ska må bra för jag är en sån person som bryr sig, jag bryr mig om er alla och jag vill verkligen att ni tar hand om er själva för jag vet själv hur långt det kan gå

Jag har sett många likande fall om detta och låt mig säga en sak det är inte kul. Inte kul alls. Ni förstår inte hur mycket ni förstör er själva. Utanför kanske ni tror att det blir bättre för att du ser snygg ut, för att ni ser ut som en utav dom snyggaste modellerna i världen, vad fan heter hon Candice? Vet ni hur mycket jag avskyr henne hon är en sån jävla dålig förebild för oss unga! Hon får oss att vilja ändra på våra vackra kroppar, hon får oss att slita oss själva så vi slutar upp i en stroke, ätstörningar och gör så att våran framtid påverkas så att vi inte kan få barn. Eller så att vi inte kan få uppfylla våra drömmar för att nej då ligger vi på sjukhus där vi måste försöka få i oss mat för att vi ska bli friska. Om hon visste hur många tjejer som lider av det här i dagens samhälle då skulle hon inte jobba som VS modell längre kan jag säga er. Jag tar en jävligt stor risk nu att säga det här, vem vet kanske jag kommer få hat utav det men jag säger bara sanningen. Jag säger bara det som en massa unga tjejer och även unga killar går igenom just nu. Dom ligger på det där sjukhuset just nu och blir tvingade till att äta så att dom kan må bra igen, så att dom kan få ett friskt liv. Efter det så är det en kurator, psykolog och man får gå till BUPP och prata om det här om och om och om igen.

 

Vet ni jag känner flera stycken personer som har en viss ätstörning tjejer och killar och jag är så sjukt stolt utöver dom för att dom har visat förbättringar och dom gör det varje dag, varje timme, varje minut och sekund! Dom är så otroligt duktiga och så länge man har en vän som stöder hela tiden och pushar på hela tiden så kommer det bli bra igen. Man kommer att komma till en bra plats igen och man kommer må så otroligt bra. Det är mitt mål att hjälpa människor att ta tag i dom här problemen och skaka i dom svaren. För jag tänker inte förlora mina kompisar till nån idiotisk sjukdom till något så idiotiskt att hela problemet handlar om mat? Snälla vet ni hur mycket jag älskar mat haha? Allt från kött-skalsjur-pasta- osv! Glass-godis haha! Det kanske känns svårt att vilja trycka i sig den där glassen, den där biten utav köttet. Men ta ett djupt andetag, räkna till 10 och ät. Om det känns bättre gör det på varje tugga. Tills det känns bra. Ett tips.

 

(I detta inlägg som jag skrev nu pekar jag inte ut någon person alls. Det kanske känns så men jag har många olika kompisar i lika situationer, flera i samma. Så ingen blir utpekad och jag vill inte få er att känna det heller)

Jag vill bara att alla ska förstå ♥

 

På bilden här är det Mojje som är modell, han är en krigare haha. En fighter och så vill jag att ni ska känna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

så bra skrivet!!

sv: allt är bara bra med mig! och min helg har varit super bra. hur har din helg varit? :)

kram

sjukt bra inlägg verkligen!!

- bara bra med mig, hur är det med dig? :)

Sv: Åh tack, vad glad jag blir!!
Ja, jag ska ta en bättre koll på allt vad det var du skrev nu! :D

Bra skrivet! :)

Bra skrivet.

braa skrivet!
va söt katt!
allt bra med dig?

Så himla fin!
sv: Tack så hemskt mycket! Med mig har det varit bättre! Hur är det själv då? Kram på dig fina du!

Jo, den har varit riktigt bra faktiskt! :D Din då?
Kram! ♥

väldigt bra text (:
sv: haft en jättebra helg, dudå? tack!

Fin blogg :)
Kika gärna in på min blogg och skriv några frågor!

Sv: Ja har haft en lugn helg hemma, vad har du själv gjort?
Veckans planer är jobb, lämna in min kanin till djursjukhuset för kastrering och sedan till helgen ska jag till optikern och lite sånt :)
Dudå?
Kram

Superfin header!

SVAR: Jag har haft en väldigt bra helg och i veckan ska jag iiväg på ett träningsläger :) Vad har du för planer för veckan? :)

Hej! skulle vara snällt om du skulle vilja rösta på vår blogg, kram!http://dukanalltidtaentitt.blogg.se/2013/may/ni-valjer.html

Bra skrivet, men tyvärr går det oftast inte att "bara äta" när man har en ätstörning. Det är inte bara att göra. Har själv haft anorexia och det är en psykisk sjukdom som krävs mycket professionell hjälp med ens tankar för att man ska lära sig att tillslut äta. Att bara göra det, fungerar sällan tyvärr, även om det såklart är ens önskan.

svar: min helg har vart riktigt bra!
hur har din vart? xx

fin text!

Fin blogg du med ! Skulle gärna vara med i tävlingen! Hur gör man för att vara med? Några regler?

Söt katt!

Jätte fint inlägg, jätte bra skrivet! (och super söt katt också ^^)

Jag tyckte att det var en bra text du fått fram, själva meningen att man inte ska bry sig om hur man ser ut, att man kan lyckas väldigt bra ändå.

Jag som nästa månad lidit av ätstörningarna anorexia nervosa och bulimia nervosa i ett år, vet dock att det inte är så enkelt. I början tänkte jag inte alls på vad jag åt, hur mycket jag åt, när jag åt, men sedan blev det som ett tvång, mängden på mat minskade och var under ett tag helt uteslutet.

Ibland kunde jag proppa mig full med mat, sticka iväg till affären bara för att köpa något gott att sedan spy upp, varje dag spydde jag, flera gånger om dagen. Jag fick sår i halsen, blev öm i magen, min mens slutade och jag var ärligt talat på god väg att dö.

Som tur var, hade jag stöd, från många, familj, vänner, lärare, bekanta och helt okända som kontaktat mig via min blogg. Oerhört tacksam är jag för det.

Efter andra gången på psyket, ”bestämde” jag mig för att "bli frisk", jag började försöka (innan hade jag endast skakat av mig det). En hel dag satt jag inlåst på mitt rum och vägde för och nackdelar för att fortsätta på samma sätt och att verkligen försöka. Efter en tid insåg jag att det fanns fler fördelar med att avsluta det beteende jag haft. Jag ville verkligen bli frisk igen, jag var trött på att inte kunna delta i saker jag hoppats, exempelvis aktiviteter inom idrotten på skolan (volleyboll turneringen, skidresan till Säfsen, isvakshoppningen) eftersom av att minsta lilla ansträngning kunde få mitt hjärta att stanna av extrema näringsbrister.

I december 2012 vägde jag som minst, 36 kg, drömmen i mardrömmen. Jag älskade den lätta känslan, att känna alla ben, skarpa och tydliga, hur jag kunde äta en massa utan att gå upp i vikt. Tidigare mådde jag dåligt av att se bilder på extremt undernärda människor, men då förblindad som jag var blev jag besatt, jag kunde stå i flera timmar och bara klappa på min kropp, beundra mig själv i speglar. Jag var glad, oerhört glad, trodde jag..

När jag förstod hur inne jag varit, brast jag ut i gråt. Hur kunde jag Filippa, så kontrollerande som jag är, förlora min kontroll helt och hållet. Saker folk sa till mig gick inte in, för jag var så säker på mig själv, på att jag hade rätt. Ett uttryck jag ofta kunde använda var ”magen åt det”, det var aldrig JAG som åt, utan det var magen, om något jag fått i mig, inte gick att få upp/ur igen, för att det blivit upptaget av kroppen, så var det alltid magen som hade ätit upp det. Jag brukade då drabbas av väldig panik, då menar jag väldig panik. Jag blev galen.

Jag blev till en början väldigt besviken på mina föräldrar för att de inte ”hjälpte” mig från psyket, att de gick med på det första gången, då jag blev tvångsinlagd, jag ville inte ha något med dem att göra. Jag gjorde precis som de sa, trots att det gjorde mig illa (psykiskt), till dess att jag kom ut, då började jag med mitt egna igen.

Andra gången gjorde jag ju det frivilligt, jag behövde komma bort från allt, men försökte under hela tiden hänga ikapp med alla skoluppgifter, att hamna mer efter än vad jag gjorde skulle förstöra mig, så det var också en av de grejer som fick mig att hänga i. När jag kom ut blev relationen med mina föräldrar lite bättre, men ibland finns det delar som inte de förstår, vilket kan bli tufft. För jag behöver fortfarande stöd för att inte ramla tillbaka i mina gamla vanor.

Idag mår jag dock mycket bättre, jag klarade hela första året på gymnasiet utan ett enda f, trots det att mina lärare inte trodde att jag skulle komma tillbaka alls, vid liv. Visst kommer en massa tankar och känslor tillbaka men, då gäller det att fokusera på de bättre delar. Jag har exempelvis börjat träna, INTE för att jag måste utan för att det är en av mina stora passioner i livet (tillsammans med dansen), jag valde att börja äta för att få tillstånd att börja träna igen.

Det är inte BARA att börja äta som många tror, man måste vara med om det för att verkligen förstå, men det vore inte bra, så då är det enda sättet att förstå, lyssna på de som råkat ut för detta. Jag har en stark vilja, men det är inte alla som har det. Vilket också var en del av räddningen i mitt fall. Man måste hitta något att hålla sig fast vid även vid de mörkaste stunder, aldrig släppa taget.
Ätstörning berör inte endast anorexia/bulimi utan även ”Ätstörning utan närmare specifikation” (förkortat UNS), en grupp som man mer sällan hör talas om. Men trots det, är det den vanligaste typen. I gruppen kategoriseras ”Hetsätningsstörning” (förkortat BED), där den drabbade personen även här hetsäter i perioder, men gör ingenting för att bli av med det. En annan form av ”UNS” är ”Ortorexia nervosa”, där en ortorexier vill leva ett så hälsosamt liv som möjligt. Den känner ett tvång att både äta och träna rätt.

För mig är Victoria's secret angels modeller som ex. Candice riktiga förebilder, de äter normala portioner, och tränar, vilket också leder till att de är bättre förebilder än vanliga modeller, då många av de resterande minskar på maten (svälter sig själva).

Jag menar INTE att alla inte är bra som de är, för det är dem. Mitt mål i livet just nu, är att kunna äta vad jag vill ex. tårta/godis/allt möjligt utan att känna mig dålig för det. Just det att jag ska kunna om/när jag känner för det, men nu är det ju så att jag inte känner att man behöver det här i livet (skräpmat) för att må bra. Men just det att jag skulle kunna om jag skulle vilja. Men till dess att jag klarar av det, dröjer det en bra bit.

Men jag håller med, det är en idiotisk sjukdom, en man inte alls vill vara med om, något man senare kommer att ångra. Tragiskt nog hinner många att just dö innan de hinner inse hur fel allt är.

Här är en novell, utifrån mig själv, som jag vänligen delar med mig av, under många gånger satt jag och grät medan jag skrev, för att dessa ord, som blev till en berättelse berörde mig så djupt.

http://chippaz.blogg.se/2012/december/langtan-till-att-vara-den-man-vill-vara-min-novell-till-lilla-nobel.html